jag tänkte att

ja skulle skriva lite här, om många som har frågat hur jag orkar tävla så mkt.

våra veckor här hemma är bara fulla av stress.

stress att få barnen till dagis varje morgon, att hinna med firman och allt runtikring den..och det är MKT. Vi håller på med renovering i nästan varje rum (jaja det tar ja på mig, men men) hallen är omgjord med tapeter och målning, sovrummet har vi bytt garderober vilket betydde även nu vägg, köket lägger jag nu nytt golv och har tapetserad. Kvar är massor, sovrummet ska även ha nytt golv och tapeter och målning alla lister och hallen som är klar, vill jag ha nytt golv på också....

i övrigt så rinnger bara dagarna på. Den enda sociala kontakten och avslappningen jag får, är när jag åker iväg med lowa och jag är tydligen en tävlingsmänniska (annars skulle jag nog inte ha fått dessa resultat jag har fått tror jag)

det som är så roligt med hundtävlingar (om jag jämför med hästtävlingar, då jag är hästtjej i botten varit ridlärare mååånga år och tävlat i både hoppning, dressyr och fälttävlan med mina hästar) är att man kan tävla mot sig själv, inte mot andra. DU kan komma 2:a och ändå få ett CERT i bruks eller till o med 5:A ...och har du tillräckligt med poäng så kan du ändå få dina förstapris även om du kommer sist...

samt jag börjde tävla när hon var nästan 4 år och nu är hon 5 så vi har kanske inte så många tävlingsår kvar. Fram tills nu har jag bara varit ute efter uppflytt eller typ LP-a. Skulle det verka som hon mådde dåligt av tävlingarna så, men, hon går ju bättre ju mera jag tävlar.

NU är ja dock självklart ute efter Cert, och de riktigt höga poängen, vilket jag ALDRIG trodde för ett år sedan...Nu har vi en tävling kvar i år, och jag skulle kunnan skippa den MEN jag tycker det känns dumt när hon går så !#¤!#"¤ bra och skulle vi få ett resultat över 280 som är vårat sämsta i SM-kvalet så är det ju en bonus, sklle vara riktigt gött att säkra SM lite mera.....

Jag har en ''återblick/minne/känsla/tanke'' jag ofta återkommer till och jag vill behålla......

när jag tävlade i Fagersta för 3;e ggr i mitt hundliv, lydnadsklass 1 och vi fick vårat LPI, så medans vi satt och väntade på prisutdelning så gick klass Elit på planen...Jag kommer ihåg att jag sneglade ditåt och såg ekipaget på plan och jag var bara såååååååååå impad tyckte det var såå mäktigt och jag visste att jag aldrig skulle komma dit. Allt var bara , ahh kan inte sätta ord på det, men det var '' a moment''...

Jag har fortfarande inte fattat att på 4 st starter denna höst så kanske vi kvalat in till Lydnads-SM...Herregud...men men ..nu måste jag jobba för ska hämta barnen på dagis kl 14,00..och förhoppningsvis hunnit lagt klart golvet i köket så jag kan sätta upp listerna och hoppas micke fått tag på någon som kan lacka köksluckorna,.

Lev väl och GLÖM INTE....du kan aldrig lära in ett moment FEL....om det blir fel, fundera hur du vill att hunden ska göra och hur du kan VISA hunden hur du vll ha det, för något ja fick berättat för mig och som ja tror stämmer till 100% är att...om hunden är motiverad, gör den det, den tror är rätt....!!