köpa en lott

Jag har funderat en hel del sedan förra inlägget..Tyvärr ..jag tänker för mkt..jag är för känslig säger mamma....det har hon sagt i alla år..Jag har skrattat och sagt, lägg av..och ansett mig vara tuff...jättetuff...

jag har rätt,..jag är tuff...fast nu när jag är äldre så märker jag så tydligt att mamma har så rätt, mkt mera rätt...jag är känslig..jättekänslig...allt som rör djur är jobbigt...allt som rör små barn är jobbigt. Jag började gråta när jag såg på svenska hollywoodbrudar och den ena skulle ta hål i öronen på sitt barn som var såå litet, hon var nog inte ens ett år..mamman klarade inte av att barnet grät så ''nannyn'' fick ta hand om barnen och blåhålla det i knät medans hon gick ut under tiden...hur FAN kan man göra så..barnet verkligen grät...ush...

jag har ingen aning om alla gör det, eller bara jag..shit the same..jag gör det i alla fall..MEN det jobbigaste är att jag inte kan släppa det..jag bär det med mig...pratade i telefon häromdagen och vi kom in på ngt bara i förbifarten, när vi pratade hund, som handlade om ett barn.. ....så hemsk, ngt som hände för flera år sedan...jag kan inte släppa det...FAN...det är så jobbigt...

jag har fortfarande inte lärt mig hundvärlden..den är helt ny för mig...hästvärlden kan jag, eller kunde rättare sagt...många år sedan nu, men just då hade jag koll..Jag höll ridlektioner i över 10 år, jobbade på ridskola. tävlade både hoppning /fälttävlan och dressyr, Min egna häst, en riktigt trevlig tysk import, 50/50 fullblod/hannoveranare.. Ett sto jag skulle rida in, ett jobb...eftersom hon var den enda unghästen (jag har ridit in en del)som lyckades kasta av mig, (flera ggr dessutom, haha) så ville jag naturligtvis ha henne, och jisses, jag åkte av en del sedan också..var inte så lätt att hitta hjälpryttare heller till henne, *harkel* , men f*n vilken kapacitet..hon var en DAM med glimten i ögat..(så jag sålde ALLT jag ägde och hade, och köpte henne)

Riktigt snygg, MKT tempo, men rätt svårriden..Dressyren var härlig, hon hade en BRa skritt, acceptabel trav, men FAN vilken galopp!!.ojojoj...man kunde korta, och korta och korta, och lääänga....det svåra var att få ihop henne utan att hon gick ngn cm under hand, ryggen var jättelång, hon gick bättre på kandaret. Hoppningen var hon livsfarlig, absolut INGEN koll vart man skulle hoppa av, en trippelbarr på 135 kunde hon lätt hoppa av ett steg för tidigt...jag flätade ALDRIG henne på tävling och hade alltid martingall rem runt halsen, justincase hon gjorde ngt sånt...men hon hade en sååån grym kapacitet

så, hon passade helt okej för fälttävlan....hoppade allt!

snacka om självförtroende man hade både som ridlärare och ryttare..Även om man inte kunde en bråkdel av vad man kan lära sig. Jag hade haft förmånen att ha kunnigt folk omkring mig..som jag fick lära mig mkt av.

jag har fortfarande NOLL koll på vad jag håller på med i hundvärlden...jag blir arg på mig själv varje gång jag inte kan hålla tyst...för det är bäst att vara tyst...jämt...jag gillar att läsa bloggar, vissa bloggar

Det bloggas mkt om hundträning, hur, när, var, bla bla, så är bäst, så är inte bra..jag tränar så, därför vinner jag, dom tränar så, därför vinner dom och inte jag, osv osv.....Sedan finns det dom, som har kommit riktigt riktigt långt...som är ödmjuka, jordnära och har sådan stor kunskap, som skriver om helt andra saker. Dom skriver om dåliga resultat och om bra resultat..och om lite annat som är sååå roligt att läsa.

i början när jag snickrade ihop ''lowasweb'' hade man en kalender ute, vilka tävlingar man skulle åka på, osv osv..det märkte jag fort att man inte skulle ha....man ska bara blogga när det går bra...har man tävlat och inte gått bra, då bloggar man inte...och eftersom man inte har en kalender ute, eller talat om i bloggen att man ska tävla, då vet ju ingen att man har ett 'dåligt resultat''..(men visst är det tur att skk finns=)

jag anser att det är ju dom dåliga tävlingara som för oss framåt.. (eller mig ?!) man vet vad man måste träna på...man lär sig så mkt på vissa tävlingar....

jag får kämpa för att inte vara så känslig..att bara acceptera vissa saker, för det mår inte jag (och framför allt min hund ) bra av... hon känner av mig , säkert.....men klart man blir ledsen av vissa saker, eller man inser andra saker. ....som aldrig kommer att ändras...tuff är jag, fast på andra saker...så lite rätt har jag mamma =)!!

lev väl

lev väl ...