jag försöker

tänka till, rycka upp mig...eftersom jag är fullt medveten om att ''klagosånger'' osv kan kännas som självömkan...men min blogg är frivillig att läsa

jag försöker verkligen rycka upp mig..men grävs hela tiden mera ner...Söndagen kunde inte slutat värre. Helt ofattbart. slutet på en redan ångestfylld helg, som jag sov igen så mkt det bara gick ...tror jag sovit ca 35 timmar...vilket är skapligt ovanligt då jag inte brukar kunna somna på kvällen även utan middagssömn..men inga problem...

Mina tankar till Familjen och den enormt stora varma vänskapskrets jag vet att du hade.