fredag 2 mars 2012

jag har ryckt

upp mig lite. Jag har äntligen betalat alla räkningar som skulle ha betalats i slutet på jan när Irma gick bort. Jag har börjat sorterat alla kvitton, och förberett klart att fortsätta all bokföring nästa vecka.

Jag har tränat igen i ridhuset, helt själv. Jänta fick komma in ett par ggr, bara roligt där inne ska det vara, men hon tyckte det inte var så roligt (i min bemärkelse) hon hade säkert skitkul när hon upptäckte all hästskit...och hon inte fick äta det, hon blev HELT fixerad, så tog tag i det direkt förra ggr, så idag var bara prio på att hon skulla ha kontakt med mig, mkt godis gick det åt, men jag lyckades!!!

Lowa gjorde återigen en riktigt bra träning. inkallningen är numera för roligt så hon gör SKITNSYGGA lägganden, EXAKT där det ska vara, utan mitt kommando..hm...inte bra typ...haha, hon är såå snabblärd, men svårmotiverad, så kul att ha hittat något som funkar, kanske om ett tag *Ler*.

Z:at tror jag passar henne så mtk bättre än dumrutan..Hon är ju så stabil så var inte mkt att lära om för henne och skiftena är så mkt snabbare nu.

Ser att hon ofta nu vid apporteringen börjar som förut, alltså springer mot rätt, vänder om mot mitten (och förut gick hon vidare till mitten ) men nu vänder hon återigen mot rätt och tar den. (gripande hade kunnat varit bättre) men när jag ser att hon tänker om , och tänker rätt, så tar jag gripande just nu, att dom är lite dåliga. Äntligen känns apporteringen lite stabilare. Hon griper ju snabbt osv, och tugget är mkt sällan, men hon ''leker'' med upptaget lite, hon gör det sällan på gräs/ute.

ser faktistk fram emot att få spåra lite snart i det fina vädret å. hade tänkt gjort det idag om jag kommit upp i skaplig tid, men jag är seg=(

Tomheten finns dock kvar och som jag känner nu kommer den finnas kvar så länge. Även om jag har gråten i halsen nu, så kan jag tänka på henne oftare utan att gråta, även om ångesten finns kvar. Det är helt sjukt, hur mkt man kan sakna.

Jänta, härliga jänta. Gud vilken härlig hund. Hon bara älskar att gosa, så jag kan BELÖNA med gos, (lowa blir bara sååå irriterad när jag försöker belöna med lite kram och gos, det är pinsamt och till för små barn! ge mej bollen eller godis...) Men vilken bustjej. Fullt ös här hemma och mkt kamp är det. Jag har ju som sagt inte lärt henne sitt än, hm...men just nu bara myser vi, leker vi, gosar vi ännu mera.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar