Nej.nej.nej.nej.nej.nej.nej.nej.nej.nej.nej

ekar det i mitt huvud....om och om igen...har i början av samtalet gått i hörnet av butiken, för att få vara i fred...men kan inte andas, måste ut härifrån...börjar gå mot utgången och möter mamma som nästan gråter och har panik i rösen, ''Ann, vad är det?'', frågar hon om och om igen... jag forserar förbi och upptäcker jag inte tänker nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej, jag gråter det högt....


jag försöker att inte lyssna vad jag hör, om jag blundar så kanske allt försvinner......snälla...Det försvinner inte...han vill ha ett svar...nej.nej.nej.nej.nej nej.nej.nej, jag sa inte hejdå...jag sa inte hejdå, gud,jag sa aldrig hejdå, jag ser henne framför mig glatt följa med sköterskan i blåa kläder, men jag sa aldrig hejdå.............''ska jag ringa upp om en stund, frågar han?''..


mamma och jag gråter....jag kan inte...guuud jag kan inte...orden ekar i huvudet..det är bäst för henne att inte få vakna upp...nej nej nej nej nej nej ..snälla, bara några veckor till...några dagar,.....någon timme..några minuter...


jag vet att har hon fått välja har hon valt livet..hon älskade livet..hon älskade alla...hon älskade allt. Jag älskade henne såååå............

Teckning Elicia gjort på dagis idag