Livet går inte vidare

Guuud..det är så tomt...jag har fortfarande inte insett och får många hårda slag i magen varje gång jag kommer ihåg...kan fortfarande inte få tårarna att sluta rinna även om jag inte gråter...dom måste ju ta slut någongång ........jag saknar henne så ..........

Ångest varje gång jag förstår jag aldrig, aldrig aldrig aldrig får snosa på henne igen ...aldrig hennes så fina ''puffande'' för uppmärksamhet i mitt knä här vid datorn..jag var aldrig själv här vid datorn ..jag var aldrig själv i soffan ...eller i köket..eller på toan...hennes bädd vid sängen, som hon övergav när hon trodde jag somnat för att smyga upp i sängen....Hur kunde jag låta henne gå iväg utan att säga hejdå med en kram......

Elicia blev riktigt riktigt ledsen så ledsen men bearbetar bra hoppas jag..när jag hade varit hemma en stund i Torsdags ritade hon den här fina teckningen åt mig, och hon gav den till mej, med orden '' jag ritade bara Lowa, det är du och Lowa''. Hade även ritat en fin teckning på Irma på dagis under fredagen, där hon varit lite låg/ledsen hela dagen ..

.

Själv, försöker jag bara överleva. Önskar så jag bara kunde sjukskriva mig en vecka, bädda ner mig och bara gömma mig....sova, guud vad skönt det är att sova..i soffan..har inte sovit i sängen sedan dess.......Eller våra promenader, där jag är van att irma aldrig är med, men smällen kommer i magen när vi kommer hem till ett tomt hem. För en stund har jag glömt, och förbereder mig för att bli välkomnad när jag kliver innanför dörren innan jag kommer ihåg...

Lowa vet jag inte riktigt. Hon är ju van att vara ensamhund. Men när jag kom hem i torsdags sprang hon förbi mig och till bilens skuff, vände till mig för att återigen springa till bilen....drog iväg runt bilen och ställde sig framför bilen och bara blängde....mig struntade hon i ....men annars har hon bara sovit, hon drar sig undan mig. Livet går inte vidare just nu ..allt står bara still..Inget spelar någon roll...