Livet gick vidare

För alla andra, det har jag förstått nu.

för mig stannade hela världen och jag kunde inte förstå hur världen inte stannadE för alla andra. Egoistisk och lite dum. Klart anna uppe i kiruna eller gösta nera i göteborg inte sörjer Irma, hur ska dom kunna veta.

livet gick även vidare för Lowa, fast utan mig..hon drog sig undan rejält men har börjat visa sej nu och hon är såååå äckligt fräsch och kanonform. men får nöjda sig med långpromenaderna en gång om dagen.

mina handukar ligger fortfarande kvar lite runt om i huset och får göra så ett tag till. För när jag minst anar räcker inte en servett eller lite papper.

DET VÄRKER SÅÅÅ...vi pratar om Irma hela dagarna. Micke hittade en tejprulle som var lite smått söndertuggad..han tittade på mig..tja' sa jag..du kan ju gissa vem..och det är inte så svårt...mååånga ggr om dagen, påminner vi varann om vad Irma skulle ha gjort vid det här tillfället, eller vad hon gjorde vid andra tillfällen.

Även om jag inte gråter konstant, och även om jag inte tänker på henne längre varje sekund, har jag en tomhet varje sekund. och den stora värken i bröstet finns kvar. Den är tung. Tyngre än den tyngsta Ångest.

Det har trots allt detta, hänt en del sista veckorna. Vi har en ''pjatten'' hemma hos oss. En Underbar lite Jenta, Askelons Jenta!. Samma underbara mamma som till Irma. Tanken var att ''pjatten'' (jo vi kallar henne så här hemma=) skulle komma hem till oss mkt tidigare, men jag orkade inte, trodde aldrig jag någonsin skulle ha en Hund igen. (förutom Lowa)

Tiden gick och ''Pjatten'' blev ju ensam kvar. Hundvakt en helg kunde jag tänka mig, Elicia Var såååå lycklig.

Och självklart blev hon kvar. Hon är inte lika Irma någonstans, vilket är sååå skönt. Jag kan minnas Irma, som bara Irma kunde vara.

Jenta är COOL, riktigt cool, behandlar Lowa som luft (vilket lowa tycker är skönt och då även står ut med så mkt mera) Hon följer mig (och resten av familjen) hon leker med måtta och ÄLSKAR att vara i soffan och sitta i knät. Hon studerar mkt, liksom insuper livet. Upptäcker ofta att hon bara sitter bakom/inärheten av mig och bara ser söt ut.

Söt....så sött...

Jag och lowa har även varit och tävlat. Jag hade anmält till Edsbyn som var i lördags. Förra helgen fick jag världens Ångestattack, då jag trodde tävlingen skulle gå den helgen. Men efter jag lugnat ner mig insåg att det var en vecka till att fundera på och även av.anmäla om det inte skulle kännas okej.

Eftersom jag och lowa har hamnat långt ifrån varann sedan Irma fick somna in. tror vi tränat en gång förutom tävlingen i fagersta första helgen i jan (Var det väl ?) så tänkte jag, hon och jag behöver göra ngt. Jag vet ju att hon är stabil gällande momenten, dock brukar hon vara lite övertaggad men då jag fick med mig micke som även skulle filma tänkte jag , vi kör !

hon VAR övertaggad och svansen gick hela programmet, helt underbart. De två momenten vi har som svårast med (apportering/inkallning) visade sig även här, 8:a och 7:a, de måste jag träna ofta för att ''behålla'' rätt tänk..

8:a även på fritt följ, hm, hon var vääldigt taggad och okoncentrerad, eller nä, hon var koncentrerad, fast på fel saker, BOLLEN BOLLEN BOLLEN MATTE...resten gick bra, z:a 10:a/Rutan 10:a/hoppmetall 10:a/vittring 9:a/ Fjärr 8:a (lite för mkt flytt som det lätt blir när hon är lite piggelin) Vinst på 285 poäng kändes fint !!

Finns film som sagt och lägger ut den när jag orkar, även bildbomd på pjatten måste ju såklart ut. Men vissa saker är lite jobbiga, och för vissa är det säkert lättare med ny valp, men själv måste jag säga det är jobbigare än vad man kunde tro.

Självklart kan man inte annat än att älska den söta coola Jenta, och hur konstigt livet än blir, så är hon i sättet det som våran familj behöver nu, vilket jag tycker är lite hemsk, då det är VI som ska vara de HON behöver. Men hon verkar inte direkt lida *ler* hon tar livet med ro och allt är självklart. Då jag är van med att ha hundar som är liiiivrädda för komposgaller (rätt enkelt att skärma av) så har jenta inga problem med att ta sats flera meter innan och hoppa PÅ galleret så det vickar, och blir en fällkniv ÖVER henne....rädd ?!..skulle inte tro det, då backar vi ut ur gallret och springer över det...Det är jenta det

lev väl...